Flera hundra människor samlas i duggregnet i Kärrtorp till en bred demonstration för mångfald mot fascism. Småbarnsföräldrar med barnvagnar, pensionärer, skolbarn, studenter från Kärrtorps gymnasium – demonstranterna på torget utgör en brokig mångfald. I sig en tydlig indikation på vad vi demonstrerar för: ett samhälle öppet för alla.

Polisens beredskap är låg
Plötsligt marscherar ett trettiotal svartklädda nazister mot torget. Många av dem är maskerade, flera bär sköldar, flaskor och tillhyggen. Människor med barn backar undan, andra bildar kedjor och en del springer fram för att skydda demonstrationen. Polisen tas på sängen när nazisterna går till attack, kastar glasflaskor och knallskott rätt in i folksamlingen. Många blir skrämda när smällarna ljuder och flaskorna splittras runtomkring dem på torget. Enligt Aftonbladet knivskärs två personer.

Nazisterna möter på motstånd, av de fyra-fem poliser som är på torget liksom av ett flertal demonstranter som sakta pressar dem tillbaka. Flera demonstranter pepparsprejas när de motar tillbaka nazisterna. En person som står vid tunnelbanan när nazisterna går till angrepp drar undan en liten pojke när en flaska kommer flygande mot honom. Hon springer med barnet in i folkmassan. Sedan går hon fram till en av kravallpoliserna som försöker hålla isär nazister och demonstranter. ”Varför gör ni inget”, frågar hon honom. ”Ni måste ju ingripa.” Polismannen svarar då: ”Ni är inte så jävla mycket bättre, ni.”

Men det är vi. Det är nazisterna som går till oprovocerad och urskiljningslös attack mot en folksamling, mot pensionärer, mot barnfamiljer.

Nazisterna drivs sakta ut i skogen vid tennishallen mellan Kärrtorp och Bagarmossen. Talkörerna ekar: Inga fascister i våra skogar. Fortfarande har då ingen av nazisterna gripits. Vad polisen väntar på är oklart.

Vi fortsätter!
Stora delar av demonstrationen återvänder och återsamlas på torget, talen och framträdandena kan genomföras som planerade. Allt som allt grips 28 nazister. Kritiken mot polisens bristande beredskap, deras pepparsprejande av demonstranterna och enskilda polismäns nedsättande kommentarer är utbredd. Dialogpolisen bekräftar vår bild av det inträffade och tar avstånd från kommentarerna.

Hur kommer det sig att polisens närvaro är så låg, samtidigt som indikationerna om en möjlig förestående attack funnits i förväg? Hur kan det vara möjligt för trettio-fyrtio nazister att samlas och beväpna sig för att sedan marschera upp till en antirasistisk demonstration och attackera den? Och varför grips de inte direkt på plats?

Vi är ledsna för alla de vuxna och barn som traumatiserats av det inträffade. Våld och organiserat hat är skrämmande. Samtidigt är vi stolta över att nazisterna tvingades backa och vi kunde genomföra vår demonstration trots allt. Vi kommer alltid att vara fler än dem. Och vi är beslutna att fortsätta kampen för ett samhälle öppet för alla.

Tack till er alla som tog ställning idag! Fortsätt med det!
/Linje 17 mot rasism